Lena Dunham, underbarnet från Brooklyn, lämnar ingen oberörd. Därför är hennes självbiografi – Not That Kind of Girl – ett av höstens måsten när det kommer till läsning.
Att säga att den som följt tv-serien Girls har tagit karaktärerna till sitt hjärta är att ta i; ärligt talat är samtliga, inklusive Dunhams rollfigur Hannah Horvath, ganska jobbiga. Däremot är det lätt att känna med dem. I tv-serien arbetar Hannah på en generationsroman, och det är frestande att betrakta Lena Dunhams litterära debut som just den bok som det arbetas på i serien.
Men är det verkligen så? För den som inte känner Dunham privat är det svårt att uttala sig om den saken. Klart är i vilket fall att det finns stora likheter mellan Hannah Horvath och den Lena Dunham som framträder i boken. Om det sen är den verkliga Dunham, det vet vi inte.
På många sätt påminner boken om Tina Feys Bossypants, en anekdotsamling förklädd till självbiografi, eller tvärt om, om man så vill. Och precis som Bossypants är den rik på visdsomsord. Men där någonstans upphör likheterna. Båda författarna har förvisso fått uppmärksamhet för sitt utseende, men inte riktigt på samma sätt.
Nana Håkansson skriver om boken här.