Svenhammeds föräldrar måste ha varit rubbade när de gav honom hans namn. Det tycker i alla fall Svenhammed, som förväntades bli pappa Muhammeds inträdesbiljett till Sverige och svenskarna. Han fick ena halvan av namnet från pappan och andra halvan från pappans favoritsekreterare på socialkontoret, Sven.

Men med fötterna i tvÃ¥ kulturer känner sig Svenhammed bara utanför. Därför börjar han skriva dagbok. Eller journal, som han säger. Dagböcker skriver bara töntar. Här beskriver han sin vardag med sin galna pappa, sin galna släkt och längtan efter Emilia, den svenska, vackra, ouppnÃ¥eliga som bor bland de “fina” människorna pÃ¥ andra sidan motorvägen, där gatorna är rena och husen mycket pampigare.

Den här boken verkar jätterolig! Själv hörde jag författaren Zulmir Becevic berätta om sin bok i våras. Den är för dig som vill veta hur det är att vara Svenhammed. Det vill iallafall jag. När han berättade kom jag att tänka på filmen Svart Katt/Vit Katt av Emir Kusturica som jag måste se minst en gång till.