sms1av Kjell Dahlin.

Den här boken verkar vara jättekul, men själv tillhör jag dem som inte brukar skicka sms fel. Det är jag livrädd för att att göra. En bra present till alla som använder mobilen mycket och vill ha ett gott skratt.

Förlagsinformation:
Var tredje svensk skickar mer än 15 SMS per dag. Men är det inte lätt att halka med fingret – och skicka pinsamma SMS till fel person? Självklart är det så! Vi på bokförlaget Lilleman & Smultron ställde frågan ”Har något av dina SMS kommit till fel person i din telefonbok”? Vi fick 284 svar från allmänheten. Vi publicerar de 42 dråpligaste. Du får också i boken reda på varför du bör ta med dig mobilen in på toaletten om din partner är hemma, vad ^5 betyder samt faran med att skicka SMS då man är ute och joggar.

 

9789100124045

av Lars Kepler.

Sveriges nästa stora litterära export heter Lars Kepler. 24 juli ger Albert Bonniers Förlag ut “Hypnotisören”, den första kriminalromanen i en planerad serie. Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige. “Hypnotisören” är hittills såld till 23 språkområden, däribland Storbritannien, USA och Frankrike.

Klicka på omslaget för att läsa ett utdrag ur Hypnotisören!

- I Hypnotisören finns det bästa som lyft svensk spänningslitteraratur till sjunde himlen – men också det bästa ur ett internationellt perspektiv. Det här är genrelitteratur som ger sin förläggare gåshud, säger Jonas Axelsson, förläggare och litterär chef på Albert Bonniers Förlag.
- Det internationella intresset är unikt! Jag har aldrig varit med om något liknande, säger Susanne Widén på Bonnier Group Agency.

Sarah Crichton är förläggare för det amerikanska förlaget Farrar, Straus and Giroux som köpt rättigheterna i USA:
- I was hooked by The Hypnotist from the very first paragraph. Great characters – complicated and interesting, believable yet unusual. A storyline that just rockets along, surprising you at every turn. I feel very confident that an American audience will love this book.

Förläggaren Patrick Janson-Smith på det engelska förlaget Blue Door/Harper Collins beskriver boken:
- Instantly I knew that this was a book I had to acquire: good, narrative driven, commercial literary fiction, with a plot that will keep the reader turning the pages. The Hypnotist will be a major international publishing event and I am proud to be a part of it.

Lars Kepler är en pseudonym.

Handling:
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

 

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Den här texten ovan är förlagsinformation från Albert Bonniers förlag.

Det spekuleras hej vilt vem Lars Kepler är egentligen och man kan undra om det är en del av marknadsföringen? Själv bryr jag mig inte utan har börjat att läsa boken förutsättningslöst. Den är spännande och lite väl våldsam för min smak.

Linda

 

PS.

Den finns som e-bok också

 

Varje sommar brukar jag insistera på en tur mot havet och köra mot Mölle, Arild och längs med kusten en bit. Boklogg är nystartad sedan knappt två veckor och jag funderar på hur man gör när man bloggar. Hur ska en bokblogg se ut? Vad vill ni läsa om?

När jag kollade efter inspiratörer fanns det många bokbloggar att läsa på nätet, men inte så många bokhandelsbloggar. Till sist hittade jag den här på Bjäre Bokhandel som Kajsa Kallio skriver. Min förhoppning är förstås att Boklogg ska bli lika bra, med vår egen signatur på. Men först får man lära sig att krypa och sen gå. Anledningen att vi åkte till Båstad var faktiskt för att kolla in bokhandeln!

Här är ett par bilder, tagna med mobilkvalité, ursäkta. Bokhandeln är vacker och ligger centralt med en lummig innergård där det sker många events som du får kolla i bloggen när det är nåt på gång härnäst.

Tack så mycket för all inspiration i dag. Vi hade myror i huvudet av bra idéer hela eftermiddagen, men mest var vi imponerade.

Linda

 

BombyxBombyx är skriven av Anne Rambach och jag läser på baksidan av boken att det är hennes nionde bok. Gud, vad spännande den var. En riktig thriller.

Huvudpersonen som heter Diane Harpmann är journalist med tungt personligt bagage. Hon bryr sig inte om hon lever eller dör. Eller rättare sagt: hon har dåligt samvete för att hon överlevde. Under en fotografering på restaurang Bombyx i chinatown blir Diane inblandad i en eldstrid där hon undkommer med nöd och näppe tack vare sin träning i aikido och med lite hjälp.



…”Men än var timmen inte slagen. Ur skuggan bakom gonggongen kom madame Phan-Thong smygande. Hon rörde sig tyst längs den bombarderade väggen mot den enda stolpen som inte var söndersmulad. Hon grep tag om något Diane trodde var ett skynke och ruskade det häftigt. Tyget fick liv, vred sig, svällde och förvandlades först till en pelare och sedan en strömvirvel. Sidentyget visade sig vara levande – det var i själva verket en klase av hundratusentals fjärilar som hade befriats av den ganla damens skakning och förvandlats till ett vilt fladdrande moln av orangeförgade vingar med svarta vingribbor. Fjärilstöcknet var så tjockt och färgrikt att människogestalterna försvann som bakom en tät förblindande slöja. Vingslagen piskade mot Dianes ansikte, hår och kropp. Den sista skottsalvan hördes knappt översuset från Monarkfjärilarnas vingar. Det dallrade ett ögonblick innan de skingrades och en efter en återtog sina platser och ordnade in sig i en ny klase. Snart fanns det inte mer än en handfull Danaus Plexippus kvar i luften som skänkte en gnutta färg åt förödelsen. Sikten var fri igen. Diane stod vid avgrundens brant med ett söndersmulat räckte vid fötterna. Nedanför hade polisen börjat undersöka brottsplatsen.” …


Diane börjar undersöka vad som egentligen hände på Bombyx och hamnar givetvis i farligheter. Hon har hjälp av sin väninna Elsa och redaktionen på tidningen där hon jobbar. Men egentligen är hon ensam i sin egen bubbla och gör vad hon själv tycker ska göras. Om jag får lov att jämföra henne med någon annan kvinnlig personlighet så är det Lisbeth Salander som ligger nära till hands, och kanske ännu närmre Eve Dallas från J.D Robbs böcker.

Boken utspelar sig i många spännande miljöer i Paris, allt från botaniska trädgårdar till skumma bakgårdar och bikaraktärerna är många. Genom all action och farlighet blir jag buren framåt av det vackra språket i boken som ger en mjuk kant åt annars mycket hårda händelser.

Bombyx var en väldigt spännande bok att läsa och jag kommer att genast skaffa den fristående uppföljaren: En doft av ondska som ska komma ut när som helst i dagarna.

Linda

 

Igår var jag i Köpenhamn och tänkte ge er några tips på var man bör kolla efter trevliga böcker.

Det blir fotoblogg idag!

Först hoppar vi av tåget i Örestad och tar den förarlösa metron in till Kongens Nytorv. Landskapet och husen ger mig känslan av att hamnat någonstans i framtiden.

Den här delen av Amager ser nästan ut som ett enda stort Bo01. Diken och dammar på gammal sjöbotten och moderna hus med mycket glas.

Tittar man ner över kanten går det att spana in näckrosor i alla färger.

Första bokstoppet är Arnold Busck.

Det ligger mitt på ströget när man har svängt in på Købmagergade och i universitetsområdet i Köpenhamn. Här finns det mesta och dessutom är det ofta rea på massor av böcker. Jag tror faktiskt inte Continue reading »

 

igelkottens_elegans_150px“Paloma tycker att Renée har ”en igelkotts elegans: en taggig borg utåt … bedrägligt trög, våldsamt självständig men otroligt elegant”.

Igelkottens Elegans är en underbart elegant bok. När jag läst ut den kände jag mig så tom. Efter ett par dagar kom jag på mig själv med att gå och tänka mycket på boken, den malde liksom på i mitt inre. Jag plockade fram den igen och bläddrade vidare i den och det kändes som om jag skulle kunna läsa den en gång till. Många meningar och vackra ord som jag vill smaka på en gång till. Och framför allt vill jag ha lite tid på mig att smälta alla filosofiska hänvisningar som inte jag förstod.

Liksom huvudpersonen Renée är igelkottar också helt fantastiska djur, dom hör liksom inte riktigt hemma i vår tid. Deras kropp är urtida på något vis, de är otillgängliga med alla sina taggar och de har ett mjukt inre. Trots alla taggar är de oemotståndligt söta. De vaggar fram på sina knaggliga ben med konstiga leder som ser lite gummiaktiga ut, men rasslar snabbt förbi en i skymningen. Har du tänkt på att en igelkott aldrig ser direkt velande ut? Ofta har de en bestämd fart och riktning mot något.

igelkottFörlåt min utsvävning, och tillbaka till boken som utspelar sig i Frankrike i ett finare hus med stora våningar och där familjerna har tjänstefolk. Renée är portvakt och mycket beläst och intelligent men vill desparat dölja detta för sin omgivning. Hon bor tillsammans med sin katt Leo och umgås gärna med Manuela, den färgstarka kvinnan  som ofta kommer med bakelser inlindade i silkespapper. Paloma är en ung tjej som vi får följa parallellt med Renée i boken, men Palomas tankar skrivs med ett eget typsnitt. Paloma vill också dölja sig själv, och framför allt hitta meningen med livet. Hon är 12 år gammal och så brådmogen att det gör ont.

Så en dag flyttar Kakuro in i huset, en japansk gentleman. Han blir en brygga mellan Renée och Paloma och avslöjar dem båda genom att vara skarpsynt. Det blir en hel del skratt.

Vi får även följa många andra karaktärer i huset, Palomas familj, hunden Neptune och lära oss mycket om filosofi eftersom författaren Muriel Barbery är lärare i just detta ämne.

Jag grät en skvätt i slutet och var lite besviken över att det kändes inte som det skulle bli någon fortsättning på boken. Karaktärerna hade räckt till gott och väl till både två eller tre delar och jag blev dessutom triggad att läsa “Anna Karenina” i sommar.

Detta är en “måbrabok” som jag gärna rekommenderar. Tyckte du om filmen Amelie från Montmartre? Då gillar du också Igelkottens Elegans.

Boken har blivit film och du kan ta en titt här:

 

Boklogg är här! Jag smygstartar lite grann med Billingskas Bokblogg. Nu kan jag inte hålla mig längre, det ska bli så kul att bokblogga och prata om läsning. Du kan hitta bokrecensioner här och lite andra erbjudande från butiken Billingska Bokhandeln i Höör.

Vissa detaljer återstår att fixa med det bloggtekniska, men det ska jag bita i nu, genast.

Välkommen till Boklogg!

Linda

© 2012 Suffusion theme by Sayontan Sinha