Billingska Bokhandelns blogg

boktips, eböcker & läsplattor

av Kristina Olsson

Den här boken läste jag ut igår! Det är en deckare som utspelar sig runt Stockholm och även lite i Umeå. Huvudpersonen heter Fredrika Bergman och är civilanställd inom polisen men sörjer sin förlorade karriär som violinist. Hon är ju inte någon “riktig” polis och dessutom kvinna vilket kanske gör det lite svårt på jobbet?.

Boken handlar om en flicka som blir kidnappad från sin mamma och en febril jakt uppstår med Fredrika och hennes kollegor mot den galne man som fört bort barnet. Vem kan det vara?? Och kommer han fortsätta med att nappa barn?

Otäckt ämne javisst, men inte så väldigt otäck bok utan den var skön att läsa. Jag tar mig friheten och jämför den lite med Elizabeth Georges stil och kommer du ihåg teveserien Mord i Sinnet? (den var i för sig skitläskig) Men systematiken för att finna mördaren/gärningsmannen är detsamma och det är förstås mycket spännande.

Vi säljer boken i butiken från den 19:e augusti.

Läs mer om Kristina Ohlsson här.

Bombyx är skriven av Anne Rambach och jag läser på baksidan av boken att det är hennes nionde bok. Gud, vad spännande den var. En riktig thriller.

Huvudpersonen som heter Diane Harpmann är journalist med tungt personligt bagage. Hon bryr sig inte om hon lever eller dör. Eller rättare sagt: hon har dåligt samvete för att hon överlevde. Under en fotografering på restaurang Bombyx i chinatown blir Diane inblandad i en eldstrid där hon undkommer med nöd och näppe tack vare sin träning i aikido och med lite hjälp.

…”Men än var timmen inte slagen. Ur skuggan bakom gonggongen kom madame Phan-Thong smygande. Hon rörde sig tyst längs den bombarderade väggen mot den enda stolpen som inte var söndersmulad. Hon grep tag om något Diane trodde var ett skynke och ruskade det häftigt. Tyget fick liv, vred sig, svällde och förvandlades först till en pelare och sedan en strömvirvel. Sidentyget visade sig vara levande – det var i själva verket en klase av hundratusentals fjärilar som hade befriats av den ganla damens skakning och förvandlats till ett vilt fladdrande moln av orangeförgade vingar med svarta vingribbor. Fjärilstöcknet var så tjockt och färgrikt att människogestalterna försvann som bakom en tät förblindande slöja. Vingslagen piskade mot Dianes ansikte, hår och kropp. Den sista skottsalvan hördes knappt översuset från Monarkfjärilarnas vingar. Det dallrade ett ögonblick innan de skingrades och en efter en återtog sina platser och ordnade in sig i en ny klase. Snart fanns det inte mer än en handfull Danaus Plexippus kvar i luften som skänkte en gnutta färg åt förödelsen. Sikten var fri igen. Diane stod vid avgrundens brant med ett söndersmulat räckte vid fötterna. Nedanför hade polisen börjat undersöka brottsplatsen.” …

Diane börjar undersöka vad som egentligen hände på Bombyx och hamnar givetvis i farligheter. Hon har hjälp av sin väninna Elsa och redaktionen på tidningen där hon jobbar. Men egentligen är hon ensam i sin egen bubbla och gör vad hon själv tycker ska göras. Om jag får lov att jämföra henne med någon annan kvinnlig personlighet så är det Lisbeth Salander som ligger nära till hands, och kanske ännu närmre Eve Dallas från J.D Robbs böcker.

Boken utspelar sig i många spännande miljöer i Paris, allt från botaniska trädgårdar till skumma bakgårdar och bikaraktärerna är många. Genom all action och farlighet blir jag buren framåt av det vackra språket i boken som ger en mjuk kant åt annars mycket hårda händelser.

Bombyx var en väldigt spännande bok att läsa och jag kommer att genast skaffa den fristående uppföljaren: En doft av ondska som ska komma ut när som helst i dagarna.

Linda

“Paloma tycker att Renée har ”en igelkotts elegans: en taggig borg utåt … bedrägligt trög, våldsamt självständig men otroligt elegant”.

Igelkottens Elegans är en underbart elegant bok. När jag läst ut den kände jag mig så tom. Efter ett par dagar kom jag på mig själv med att gå och tänka mycket på boken, den malde liksom på i mitt inre. Jag plockade fram den igen och bläddrade vidare i den och det kändes som om jag skulle kunna läsa den en gång till. Många meningar och vackra ord som jag vill smaka på en gång till. Och framför allt vill jag ha lite tid på mig att smälta alla filosofiska hänvisningar som inte jag förstod.

Liksom huvudpersonen Renée är igelkottar också helt fantastiska djur, dom hör liksom inte riktigt hemma i vår tid. Deras kropp är urtida på något vis, de är otillgängliga med alla sina taggar och de har ett mjukt inre. Trots alla taggar är de oemotståndligt söta. De vaggar fram på sina knaggliga ben med konstiga leder som ser lite gummiaktiga ut, men rasslar snabbt förbi en i skymningen. Har du tänkt på att en igelkott aldrig ser direkt velande ut? Ofta har de en bestämd fart och riktning mot något.

Förlåt min utsvävning, och tillbaka till boken som utspelar sig i Frankrike i ett finare hus med stora våningar och där familjerna har tjänstefolk. Renée är portvakt och mycket beläst och intelligent men vill desparat dölja detta för sin omgivning. Hon bor tillsammans med sin katt Leo och umgås gärna med Manuela, den färgstarka kvinnan  som ofta kommer med bakelser inlindade i silkespapper. Paloma är en ung tjej som vi får följa parallellt med Renée i boken, men Palomas tankar skrivs med ett eget typsnitt. Paloma vill också dölja sig själv, och framför allt hitta meningen med livet. Hon är 12 år gammal och så brådmogen att det gör ont.

Så en dag flyttar Kakuro in i huset, en japansk gentleman. Han blir en brygga mellan Renée och Paloma och avslöjar dem båda genom att vara skarpsynt. Det blir en hel del skratt.

Vi får även följa många andra karaktärer i huset, Palomas familj, hunden Neptune och lära oss mycket om filosofi eftersom författaren Muriel Barbery är lärare i just detta ämne.

Jag grät en skvätt i slutet och var lite besviken över att det kändes inte som det skulle bli någon fortsättning på boken. Karaktärerna hade räckt till gott och väl till både två eller tre delar och jag blev dessutom triggad att läsa “Anna Karenina” i sommar.

Detta är en “måbrabok” som jag gärna rekommenderar. Tyckte du om filmen Amelie från Montmartre? Då gillar du också Igelkottens Elegans.

Boken har blivit film och du kan ta en titt här:

av Roslund & Hellström. Lyssna på ett prov ur boken.

Det här är den femte boken av paret Roslund & Hellström, men det är min första bekantskap med dessa båda herrars skrivande. Boken Tre sekunder är spännande, lättläst och en riktigt bra deckare. Boken är tjock och härlig och varar lite längre än vanligt för en sån snabbläsare som jag är.

Kriminalkommissare Ewert Gren som aldrig ger upp, ser sig lurad av sina chefer då det anställs kriminella för att infiltrera maffian. Vad är det för brottsbekämpning? Måste man vara kriminell för att kunna spela kriminell?

Här är mycket spänning och intriger, och en ständigt jakt. Men vem är det som blir jagad egentligen? Huvudpersonen är en dubbelagent och riskerar sitt eget liv och sin familjs. Står han på lagens sida eller de kriminellas? Paula, som är hans kodnamn, jobbar både för den polska maffian och den svenska polisen och till sist är han ensam, jagad av alla. Han försöker rentvå sig själv men snaran dras åt hårt runt hans liv. Ska han klara sig?

“Om något händer avbryter du.
Om någon vet vem du är har du ett nytt uppdrag.
Att överleva.”

Det här kunde kanske hända i verkligheten, och har kanske redan hänt. När jag läser boken befinner jag mig här och nu och det här kunde lika gärna varit en sann nyhetshändelse i tidningen. Mer än så här vill jag inte avslöja – läs boken själv!
Här är en länk om du vill veta mer om Roslund&Hellström

Bra sommarläsning.

Carlos Ruiz Zafón-Ängelns Lek.

Kanske behöver den inte en ytterligare recension? Men jag vill gärna säga att det är en klart läsvärd bok och jag är mycket imponerad av Zafóns teknik att skriva. Tänk om man kunde skriva så?

Bilderna är  klara och stämningsfulla och jag kan nästan se orden flöda fram. En film med snabba klipp. Knivskarpt men samtidigt mustigt och fylligt men ibland skirt och genomskinligt.

Handlingen utspelar sig i Barcelona på 20-talet och huvudpersonen är en ung författare som heter David Martín. David har en speciell författartalang och jobbar hårt med sitt skrivande, men det är inte alltid han tjänar så mycket. Han flyttar in i ett gammalt övergivet tornhus där han skapar en skrivarlya och blir kontrakterad av en parisisk förläggare som vill att han ska skriva ett storverk enligt hans speciella önskemål. David ska skapa en religion.

Mysteriet ökar, vem är den egendomlige förläggaren och hur ska David komma ur det ingångna avtalet? Han börjar att undersöka vissa suspekta sammanträffanden och händelser och spåra förläggarens identitet. Vi får också följa en kärlekshistoria och spännade sidokaraktärer som ger krydda till handlingen som snärjer läsaren in i Barcelonas vindlande gator och hus. I bland blöder husen lera ut ur tegelfogarna och blod rispat in på en vägg ger hemliga budskap i brunt. Många kära bekantskaper från den förra boken återkommer men inte kanske på sätt man tänkt sig.

Sammanfattningsvis är boken vacker, mycket spännande och lite åt skräckromanhållet.