Jag skaffade mig Lev Grossmans “The Magicians” förra året, men det var inte förrän efter jul, i mellandagarna faktiskt, som jag fick tillfälle att läsa den.

Den tillhör en av de där böckerna som fångade mig från början. Trots att den är på engelska och på 400 sidor sträckläste jag den på tre eller fyra dagar.

Den lånar från Harry Potter eftersom den handlar om Quentin som hamnar på en skola för trollkarlar/kvinnor. Eller magiker kanske? Den lånar också av Narnia då Quentin gärna återkommer och drömmer sig till böcker om det magiska landet Fillory. Men trots detta är det väldigt olik både Harry Potter och Narnia böckerna. Quentin och hans vänner är äldre, har mer jordnära problem med förhållande och meningen med livet i och utanför skolan. Och skolan är dessutom mycket svårare med mycket studier.

En fantastisk bok som jag inte kunde släppa.

Efter “The Magicians” gav jag mig i kast med Mikkel Birkegaards “Skuggbiblioteket”. Detta är en actionfylld bok som utspelar sig till stora delar i Köpenhamn där författaren också kommer från. Det är en kärleksförklaring till böcker och läsandet.

Jon Campelli ärver sin far, Luca Campellis antikvariat, Libri Di Luca. Hann blir snart varse att det finns människor som kan påverka sin omgivning genom att läsa en text högt – avsändare. Men det finns också de som kan ta emot det som folk läser, utan att de behöver läsa det högt – mottagare. Och det finns de som utnyttjar dessa förmågor för att styra andra i onda avsikter. Han är snart inblandad i en fantastisk historia som tar honom och Katherina, en dyslektiker, från Köpenhamn till biblioteket i Alexandria.

Spännande och fantastisk debut(!) bok.

När jag sedan hade lagt även denna bok bakom mig stod jag och funderade en stund över vad jag ville läsa. Då kom jag på att jag hade skaffat mig en lite kortare bok, “The Third Pig Detective Agency” till min läsplatta, en Sony Touch. Sagt och gjort, det fick bli den.

Det här är en bok i stil med Jasper Ffordes “Thursday Next”-serie och handlar om den enda överlevande grisen efter vargattackerna; Harry Pigg, han som byggde sitt hus av tegel. Harry lever numera sitt liv som detektiv i Grimmtown och får ett jobb av en av de rikaste personerna i staden, Aladdin, att hitta en gammal sliten lampa. En kort bok, med massor av humor och en klurig deckargåta.

Detta är första boken i en kommande serie som jag kommer följa med glädje. Det är precis den typen av galna historier som jag älskar.

Skrivet av Magnus

En gyllene kofot för bästa översatta deckare gick till Andrew Taylor för hans roman Det blödande hjärtat. Motiveringen lyder så här: ”en kriminalroman om ondskans olika uttryck, fångade i en tidstrogen beskrivning av förkrigstidens England”.

Om Philippa Penhow inte hade gått till Bleeding Heart Square den januaridagen skulle du, och kanske alla andra också, ha levt lyckliga i alla sina dagar ?

London år 1934. Lady Lydia Langstone flyr från sin våldsamma man för att starta ett nytt liv på egen hand. Hon har ingen annanstans att vända sig än till sin far, som bor i ett lägenhetshotell på det nedgångna Bleeding Heart Square. Vad Lydia inte vet är att Bleeding Heart Square är fullt av mörka gåtor. Vad hände med miss Penhow, den ensamstående medelålders kvinnan som försvann för fyra år sedan? Varför står en civilklädd polis och bevakar området? Och varför får Joseph Serridge, den som sist såg miss Penhow i livet, paket med ruttnande hjärtan skickade till sig?

Det blödande hjärtat är en kusligt klaustrofobisk och enastående välskriven psykologisk spänningsroman som trycker på alla de rätta knapparna.  Det är också en detaljrik och stämningsfull tids- och miljöskildring med mångfacetterade och engagerande karaktärer.

Den förlorade symbolen av Dan Brown.

Nu finns den i butiken. Robert Langdons tredje äventyr, uppföljaren till Änglar och demoner och Da Vinci-koden, är en händelse i bokvärlden som kanske saknar motstycke.

Sällan har en läsupplevelse varit mer efterlängtad. Sedan Da Vinci-koden utkom 2003 (2004 i Sverige) har över 80 miljoner exemplar av Browns böcker sålts världen över. Nu fortsätter läsäventyret med Den förlorade symbolen.

Kom in i butiken och hämta ditt ex!

Petra Wester är advokat i Stockholm och har ett sommarhus på Österlen. Malmökontoret anlitar henne för att ta hand om en boutredning efter godsägaren och affärsmannen Sten Backman, som skjutits till döds vid en vildsvinsjakt. Backman har dessutom testamenterat alla tillgångar till en okänd bröstarvinge och det ingår i Petras uppdrag att ta reda på vem det är. Den döde hade många fiender. Petra inleder sina egna farliga efterforskningar. Svinajakten är en mycket löftesrik deckardebut som skickligt hanterar de allra bästa greppen från genren.

Den här boken tycker jag verkar mycket spännande så den får bli dagens boktips.

Bronsåldersmordet av Jonathan Lindström

En solvarm junidag år 1953 hackade dikesgrävaren David Zetterström upp skallen efter en brutalt mördad man i 50-årsåldern i en åker tre mil nordväst om Stockholm. Tillkallad expertis kunde konstatera att det rörde sig om ett “cold case”, och det med råge. Brottet var begånget tusentals år tidigare.

Efter en kortare uppsats i en tidskrift kom den döde och hans föremål att ligga bortglömda i Historiska museets magasin i årtionden. Men dagens arkeologer gräver inte bara upp fynd i marken utan också i magasinen.

Det blev upptakten till ett av Nordeuropas mest spännande arkeologiska forskningsprojekt som nyligen avslutades med sensationella resultat. Projektet syftade inte bara till att lösa den gamla mordgåtan, hur, varför och av vem mannen mördades, utan också till att kartlägga mannens liv, från det att han föddes i en rökig bronsåldersstuga, till den dag ett halvsekel senare då han mötte sin mördare vid en havsfjärd i Mälardalen.

Med modern teknik som DNA-analys, isotopmätningar, rättsmedicin och osteologi, men också traditionellt analytiskt deckarslit (à la Sherlock Holmes) har forskarna kunnat följa mannens liv i alla faser, inklusive de sista skrämmande ögonblicken.
Författaren kartlägger och berättar om mannens liv i detalj, hans uppväxt och matvanor, hemmiljö och byxor, kärlek och tuberkulos, sex och kosmologi, krig och tandvärk, arbete och tidsuppfattning. Fyndet är så rikt att vi kan studera allt från hur han har täljt sina träredskap och vad han åt som sexåring till hur han led av sin käkbensinfektion. För första gången kommer vi verkligen en bronsåldersmänniska inpå livet.

Samtidigt får läsaren en bred skildring av bronsålderns värld, från säljägarbyarna vid Ishavets rand, Sydskandinaviens hällristningscentra, stäppfolkens nomadbyar, barnarbetarna i Alpernas saltgruvor, Stonehenges mysterier till de förhomeriska myternas Grekland.
Slutligen är detta en både gastkramande och gripande detektivhistoria ur verkligheten, där arkeologen med osteologers och rättsmedicinares hjälp rekonstruerar och löser en 3 000-årig mordgåta. Gåtans lösning visar sig vara förbluffande aktuell.

För ett tag sedan läste jag Haruki Murakamis “Fågeln som vrider upp världen”.

Oj vilken bok! 741 sidor i pocket. Bara det en bedrift för läsaren.

Boken har legat ett tag här brevid mig på mitt lilla soffbord. Jag tittar på den ibland och tänker på hur gärna jag vill skriva om den men hejdas av att det känns svårt. Svårt att tåta ihop ett par få rader om denna bok, gigantisk till sin storlek och förundransvärd till sitt innehåll.

Fågeln som vrider upp världen är en stor bok. Den handlar om en simpel historia om man tittar till handling och händelseförlopp. Men den innehåller också religion, mysticism, jordnära mänsklighet, historieskildringar, en deckarhistoria, ett alice i underlandetförlopp, mänsklig grymhet, vackert poetiskt språk och brutal klarhet och enkelhet.

Hur beskriver man det i en enkel bloggpost? Hur ska jag gå till väga?

Därför har jag väntat och låtit den sjunka in lite i mitt medvetande. Jag gillar det, att få saker ligga och mogna i mig tills jag hittar ett lugn, en ro. Fattade jag vad boken handlade om egentligen? Eller såg jag bara en liten del när jag läste? Fanns det flera lager att upptäcka?

Så kan jag tänka efter att jag avslutat en bok. Och gärna får det gå lite tid. Hur ska man kunna ha en åsikt om någonting om man inte tänker efter? Vissa rusar ju fram och har åsikter om ALLTING. Det tror jag inte man kan egentligen.

Boken handlar om Toru Okada. Han är japan och bor tillsammans med sin fru Kumiko. Deras katt har försvunnit och Kumiko oroar sig för katten som funnits med i deras relation sedan tidigt stadium. Katten togs om hand om och var herrelös och hjälplös precis som ett litet barn.

Katten är borta och påminner Kumiko om den tiden som förhållandet var nytt och hoppfullt. Toru blir ombedd att gå ut och leta efter katten i grannskapet och går ut i gränden och hittar ett ödehus som är hemsökt och han träffar en ung granne som berättar sin historia för honom.

Toru är arbetslös och går hemma och liksom laddar för något annat och vet inte riktigt var han ska ta vägen, vilken inriktning hans liv ska ta. Han bekymrar sig inte så mycket för det. Kumiko jobbar och han har ett litet sparkapital.

Sen försvinner Kumiko plötsligt en dag, hon kommer inte hem från jobbet. Toru vet inte vad han ska tro, har hon lämnat honom för en annan man?

Dagarna går och Toru funderar och försöker förstå. Fastän han är väldigt jordnära och vardagligt förankrad i verkligheten så finns det en ödestro och ett övernaturligt inslag i hans tänkande. Han försöker bryta sig igenom dimman i det han inte kan förstå för att kunna “rädda” eller få tillbaka sin fru. Den här dubbla sidan av Torus personlighet och hur handlingen spinner vidare är förtrollande för mig som läsare. Jag dras till boken och vill veta, vad, vad är det egentligen som har hänt.

Många kapitel svävar ut och leder läsaren genom skildringar av den japanska invasionen av Kina och meningslösa krigshistorier där män (och säkert kvinnor ) bara lydde order och gjorde absurda ting. Bokens deckarhandling liksom stannar upp för att berätta en annan historia i lugn och ro. Jag känner här en berättarstil så som man inbillar sig att den muntliga berättartraditionen skulle kunna ha sett ut där folk ger sin historia till sina efterkommande i sakta mak vid en lägereld.

Jag som läsare får ge mig tid helt enkelt att rida ut de mil som berättandet för mig genom det kinesiska fastlandet.

Bildspråket är också fantastiskt. Toru vill som sagt gå till botten med vissa saker för att förstå varför hans fru lämnade honom hastigt och helt oväntat. Vad gör man då om man vill gå till botten? Jo, man går ner i en torrlagd brunn för att tänka.

Tänk dig själv att gå ner i en tom brunn. För varje steg neråt, tystnar världen ovanför mer och mer. Det blir mörkare och mörkare. Till sist kan du inte se din egen kropp, och mörkret omsluter dig.

Tystanden trycker mot dina tinningar och paniken kommer. Pulsslagen bultar mot bröstbenet och det är svårt att andas, det känns som att dra in luft i kroppen kräver ofattbar ansträngning. Du håller upp din hand framför dig men kan inte se den. Du finns inte. Du känner på din kropp och övertygar ditt sinne om att du faktiskt(hallå!)finns till.

Sedan, plötsligt infinner sig ett lugn. Kroppen slappnar av och det är skönt att befinna sig där i mörkret. Du är ett med tillvaron och mörkret är inte skrämmande , inte en fiende längre utan en lugn vän som har funnits där för alltid.

Där i lugnet är det lättare att se klart, att tränga igenom den osynliga barriär som hindrar i vanliga fall för djupare insikter.

( det här är mina egna ord om boken, men det var ungefär likadant beskrivet )

Senare i handlingen kommer katten tillbaka och får ett namn, “Makrill” och Toru träffar många spännande människor på sin väg. Till sist förstår han varför hans fru har lämnat honom och historien trappas upp i tempo och spänning. Han ska rädda henne men glömmer bort att han blivit spådd sedan tidigare att se upp för vatten. Det tycktes obegripligt just då, men när brunnen börjar fyllas med vatten blir det väldigt problematiskt och blött. Hur ska det gå?

Visst låter det helt galet?

Jag rekommenderar dig verkligen att läsa “Fågeln som vrider upp världen”. Det är en annorlunda och helt fantastiskt bok. Eller läs någon annan av Haruki Murakamis böcker, “Norweigian Wood” eller “Kafka på Stranden”.

Det är en upplevelse.

Linda

av Camilla Läckberg

Just nu så säljer vi mycket av Camilla Läckbergs sjunde bok. Den har till och med tillfälligt tagit slut, kommer dock strax in igen. Kom in till butiken och köp ditt ex.

Det är en ljus försommarnatt. En kvinna kastar sig in i sin bil, händerna på ratten är blodiga. Med sin lille son i baksätet flyr hon mot den enda trygga plats hon vet: ön Gråskär utanför Fjällbacka.

Ett par dygn senare mördas en man i sin lägenhet. Han var kommunens nyanställde ekonomichef, som efter många år återvänt till sin barndoms Fjällbacka. En skötsam och omtyckt person. Men när polisen i Tanumshede börjar kartlägga hans liv kommer de en rad hemligheter på spåren.

Det visar sig att mannen besökte Gråskär innan han dog. I folkmun kallas ön Gastholmen och har alltid omgärdats av mörka rykten. Det sägs att de döda aldrig lämnar den, och att de har något att berätta för de levande.

“Jag nästar slukar den sjunde boken, nyutkomna ‘Fyrvaktaren’! … en riktigt medryckande deckare. … Som hon brukar flätar Camilla Läckberg sin intrig mellan ett ‘då’ och ett ‘nu’, men lyckas bättre än någonsin tidigare. Skildringen av fyrvaktarhustrun Emilies klaustrofobiskt övergivna liv på Gastholmen 1870 är suggestivt återhållen … ‘Fyrvaktaren’ är Camilla Läckbergs bästa bok hittills. … ett rejält kvalitetskliv uppåt.”
Dagens Nyheter

” … ensam med havet och med de döda som aldrig lämnar platsen, tillåts Annie långsamt växa till en mer intressant karaktär. Här finns en drömsk, allvarlig ton …”
Göteborgs-Posten

” … i de historiska partierna, visar Camilla Läckberg att hon med få ord kan teckna både miljöer, stämningar och personer med tyngd . En tyngd som dessutom har en tydlig dragningskraft på läsaren. Här kommer hon bäst till sin rätt, och hon gör det på ett mer övertygande sätt än i de tidigare böckerna.”
Östgöta-Correspondenten

” … efter bara några kapitel är jag fast. … Den krypande spänningen får mig att tänka på Johan Theorin eller kanske John Ajvide Lindqvist.”
Södermanlands Nyheter