…är bra läsväder! Kom in till oss så ger vi dig boktips!

Jag träffade en kvinna för en stund sedan som sa en intressant sak. Hon tyckte att man läste fortare med läsplattan.

Kan det vara så? Jag vet inte.

Det är kanske så att man läser mer och oftare – kanske på grund av nyhetens behag – och därför uppfattar det så att man läser ut fler böcker på mindre tid än normalt.

Jag läste för länge sedan om ett speciellt text/läsprogram som visar ett ord i taget i mitten på skärmen som tydligen skulle kunna öka läshastigheten.

Men med en läsplatta är texten likadan som en bok. Förutom att man då naturligtvis kan ändra storleken. Och det kan ju naturligtvis påverka läsbarheten och därmed också hastigheten.

Vad säger ni som provat på?

Tycker ni att ni läser snabbare?

Härom veckan blev vi kontaktade av Eslövs biblioteket som undrade om vi kunde komma och svara på frågor och berätta lite om läsplattor.

Eslövs bibliotek har lånat ut eböcker i många år, men nya frågor dyker upp från kunder som nu istället lånar dessa till sina läsplattor. Därför ville de redan kunniga bibliotekarierna utbilda sig ytterligare.

I förrgår besökte så jag och min kollega Kenneth biblioteket och pratade i en och en halv timme (jag hoppas att de fick tid över att ta upp de andra sakerna som stod på schemat).

Det var i alla fall en mycket trevlig morgon med prat, frågor, diskussioner och siande om framtiden.

När vi, jag och Kenneth, igår stod och pratade med ett par av våra stamkunder i bokhandeln, dök det plötsligt upp ett bud med blommor.

Nyfikna som vi är packade vi naturligtvis genast upp paketet och se här vad vi fick:

Det är sådant här som gör det så kul att jobba i en bokhandel.

När jag fick syn på denna bok i Kabusas nya katalog var jag tvungen att kontakta dem och beställa hem den. Vad kan jag säga? Jag gillar historiska deckare. Boris Akunin med sina Fandorindeckare är ytterligare ett exempel och faktum är att här finns vissa likheter.

När jag ringde var de så snälla på Kabusa och skickade mig ett läsexemplar bestående av lösblad hopsatta i en kontorsmapp. Den inbundna boken var inte färdig än.

Och det kan jag säga: att den drog många nyfikna blickar till sig när jag satte mig och läste i den på tåg och på café.

Så stort var intresset att jag bestämde mig för att göra lite speciell annonsering för den vid disken i bokhandeln och lockade med 25% rabatt för de som ville förhandsboka den.

Och de kommer inte att bli besvikna.

Det här är bra. Det här är mycket bra. Man blir transporterad tillbaka till Paris vid världsutställningen 1889 och invigningen av Monsiuer Eiffels torn och kan både föreställa sig allt ståhej och känna alla dofter i Claude Izners fantastiska beskrivningar.

Vår huvudperson är Victor Legris, en bokhandlare, som träffar sin kollega Kenji Mori och en vän på första plattformen uppe i tornet. Vännen, Marius Bonnet, har nyligen startat en tidning och presenterar Victor och Kenji för sin stab, bl.a. den vackra Tasja. Samlade runt ett bord på en restaurang avbryts deras samtal av upprörda röster. En kvinna har dött. Man misstänker ett bistick.

Men snart sker det fler dödsfall, som även de verkar bero på bistick. Men nu har Victor börjat ana oråd.  Det verkar som om hans kollega Kenji, som har varit som en far för honom, och den vackra Tasja, som han har blivit förälskad i, har befunnit sig på platserna för alla dödsfallen.

David Hewson är en författare vars böcker vi har sålt ganska mycket av. Trots det hade jag tills nyligen inte läst något av honom. Det rådde jag bot på när jag beställde hem Garden of Evil till min läsplatta.

Detta är en av många böcker som David Hewson har skrivit om Nic Costa, en polis vid “Questura”:n i Rom. Det är inte den första, men Hewson bakar skickligt in information om personer och tidigare händelser som är viktiga för historien i alla sina böcker. Det spelar alltså ingen roll vilken man börjar med.

Här träffar vi hans kollega Gianni Peroni, kommisarien Leo Falcone, rättsläkaren (teknikern?) Teresa Lupo och hennes assistent Silvio Di Capua.

Det är december, julen står för dörren och vad som verkar vara ett bestialiskt dubbelmord i en ruggig lokal döljer något mycket värre. Bakom de två offren står en tavla. En tavla som verkar vara målad av Caravaggio, men som inte känns till av konstexpertisen.

Inte bara tavlan utan även Caravaggio och hans liv och leverne kommer sedan att spela stor roll i lösandet av denna mordgåta.

David Hewson har som sagt skrivit massor med böcker, bl.a. dessa om Nic Costa, men även andra. Trots det är han inte översatt till svenska.

Och det är synd – för detta är mycket, mycket bra.

Häromdagen fick jag en ny läsplatta; Boox, från Onyx.

Det här är en platta som jag tror kommer tilltala de som är mer teknikintresserade och de “som vill ha allt”.

Här hittar vi en 6″ pekskärm med möjlighet att anteckna och markera i texten. Söka i text och inbyggda uppslagsböcker. Jag har inte hunnit testa detta, men jag tror dessutom att man kan ladda in olika eller flera uppslagsverk, till skillnad från Sony Touch:ens enda engelska.

Den har stöd får de vanliga och en del ovanliga filtyper så att man kan läsa det mesta på den.

Vidare finns det webbläsare i den och för att kunna använda detta så finns det WiFi inbyggt.

Med andra ord, den mest kompetenta läsplattan som jag har sett.

Vilket antagligen kommer att återspeglas på priset. Jag har inte fått några exakta siffror än, men jag gissar att det lär bli över femtusen kronor innan den hamnar i handeln.

Rättelse: nu har jag fått priset på Boox:en och det blir 4495:-.

Jag läste nyligen ut Bombyx av Anne Rambach och tänkte inte nämna så mycket om den (se Lindas recension här) utan ville istället göra en liten reflektion angående en av skillnaderna mellan en ebok och en pocket.

Som bilderna avslöjar så är det inte ovanligt att limningen i pocketböcker släpper. Det är priset man betalar för att få billigast möjliga version av en bok. Just denna pocket läste Linda en gång och den hade redan lossnat i limningen när jag började läsa. Så här såg den ut när jag var färdig med den.

Med en läsplatta behöver jag inte riskera att sidorna ramlar ut,

vilket kan hända när man öppnar en pocket för mycket. Och det gör jag ofta eftersom jag  inte vill att sidorna ska slå igen när jag släpper boken för att ta en kopp kaffe.