“Svårmarknadsförd” – ett uttryck endast förlag använder?

My Myself and I som skriver böcker, kommenterade ett tidigare inlägg om detta med att vissa böcker kan vara svåra att sälja för de inte passar in i ett visst fack.

Som bokhandlare är detta en av anledningarna varför det är så kul att jobba med böcker. Det är en utmaning ibland. Att ha koll på böcker och försöka matcha en kunds önskan om den rätta boken. Att komma underfund med var man ska placera boken. Bland de historiska böckerna eller bland deckarna? Ibland är det svårt.

För ett förlag kan detta vara orsaken till varför en bok inte blir utgiven. Till författarens förtret.

Men ibland kan naturligtvis förlagen ha rätt. De flesta har ofta ju väldigt lång erfarenhet och det är deras uppgift att veta sådana här saker. Och då drabbar det naturligtvis den hoppfulle författaren.

Men …

… ibland kan ju förlagen ha så väldigt fel.

T. ex. förkastade dussinet förlag J. K. Rowlings första Harry Potter bok, innan Bloomsbury gav ut den.

Margaret Mitchells Borta med vinden refuserades 38 gånger av olika förlag.

Jasper Fforde med hans The Eyre Affair, en personlig favorit, fick 76(!) refuseringsbrev innan den blev antagen.

Meg Cabot och hennes En prinsessas dagbok blev refuserad av 17 förlag innan ett förlag bestämde sig för att ge ut den.

Så med andra ord så har väldigt många förlag fel, väldigt ofta.

Så länge författarna inte placerar vampyrer i rymdskepp tillsammans med tonårstrollkarlar som ska ärva tronen under det amerikanska inbördeskriget och sedan påstår att det är sant och försöker få förlagen att göra det till en essäsamling – så ska det nog ordna sig till slut.