av Lev Grossmann

Den här veckan läste jag “The Magicians” som är ett riktigt äventyr. Någon har sagt att den är som Harry Potter för vuxna och jag skulle vilja lägga till Narnia till det påståendet. Man flyter in i en värld av äventyr.

Bokens huvudperson heter Quentin Coldwater och bor i Brooklyn med sina föräldrar. Han är överbegåvad och har deltagit i stavnings och mattetävlingar mot andra barn under hela sin uppväxt. Han är också smart men uttråkad och deprimerad och väldigt mycket tonårig pojke. När jag läser boken känner jag mig nästan själv som en tonårig kille fastän jag är en 35 årig tant.

Quentin håller hemligt att han fortfarande är tagen av historien om syskonen Chatwin i böckerna om Fillory, ett sorts fantasiland där allting är underbart och där man alltid känner sig lycklig.

Boken är indelad i fem delar och är ett mycket omfattande äventyr. Tänk dig att slå ihop hela Harry Potterserien så får du “The Magicians”.

Jag gillade mest de första delarna när Quentin kommer till Brakebill College och får lära sig grunderna i magi. Han får nya vänner och befinner sig i en milt sagt magisk miljö. I mitten av boken blir jag lite förvirrad och irriterad av det meningslösa livet som Quentin och hans vänner lever i New York med sus och dus och kanske mest för att det tar så lång tid in i boken innan jag förstår vad meningen är, vem som är fienden.

Säkert är det inte så lätt att vara trollkarl och tonåring? Det är en ganska expolsiv kombination i sig själv.

Till slut tar sig Quentin och hans vänner sig till Fillory som visar sig finnas på riktigt och inte bara är ett sagoland i en bok. Där spurtar handlingen fram mot en kamp med Martin Chatwin som var en av figurerna i Fillorysagan.

Det är svårt att beskriva känslan som jag fick av boken. Att bara skriva om handlingen är svårt och känns platt. Boken var så mycket mer, med alla detaljer och miljöer som skiftade och bar även mig in i magin. Jag ska definitivt läsa om boken en gång till längre fram och njuta en gång till och läsa lite mer analytiskt och suga i mig varje karaktär.

Boken handlar mycket om livet och det som vi alla tänker på. Varför finns vi här? Finns det någon mening? Hur hanterar man resan om det inte finns något mål? Fillory är Quentins mål, men när han hittar dit blir det inte riktigt som han hade tänkt sig.

Jag läser gärna fler böcker av Lev Grossmann och vem vet, kanske kommer det en fortsättning på “The Magicians”?

Linda