Den här veckan läste jag “The Magicians” som är ett riktigt äventyr. Någon har sagt att den är som Harry Potter för vuxna och jag skulle vilja lägga till Narnia till det påståendet. Man flyter in i en värld av äventyr.
Bokens huvudperson heter Quentin Coldwater och bor i Brooklyn med sina föräldrar. Han är överbegåvad och har deltagit i stavnings och mattetävlingar mot andra barn under hela sin uppväxt. Han är också smart men uttråkad och deprimerad och väldigt mycket tonårig pojke. När jag läser boken känner jag mig nästan själv som en tonårig kille fastän jag är en 35 årig tant.
Quentin håller hemligt att han fortfarande är tagen av historien om syskonen Chatwin i böckerna om Fillory, ett sorts fantasiland där allting är underbart och där man alltid känner sig lycklig.
Boken är indelad i fem delar och är ett mycket omfattande äventyr. Tänk dig att slå ihop hela Harry Potterserien så får du “The Magicians”.
Jag gillade mest de första delarna när Quentin kommer till Brakebill College och får lära sig grunderna i magi. Han får nya vänner och befinner sig i en milt sagt magisk miljö. I mitten av boken blir jag lite förvirrad och irriterad av det meningslösa livet som Quentin och hans vänner lever i New York med sus och dus och kanske mest för att det tar så lång tid in i boken innan jag förstår vad meningen är, vem som är fienden.
Säkert är det inte så lätt att vara trollkarl och tonåring? Det är en ganska expolsiv kombination i sig själv.
Till slut tar sig Quentin och hans vänner sig till Fillory som visar sig finnas på riktigt och inte bara är ett sagoland i en bok. Där spurtar handlingen fram mot en kamp med Martin Chatwin som var en av figurerna i Fillorysagan.
Det är svårt att beskriva känslan som jag fick av boken. Att bara skriva om handlingen är svårt och känns platt. Boken var så mycket mer, med alla detaljer och miljöer som skiftade och bar även mig in i magin. Jag ska definitivt läsa om boken en gång till längre fram och njuta en gång till och läsa lite mer analytiskt och suga i mig varje karaktär.
Boken handlar mycket om livet och det som vi alla tänker på. Varför finns vi här? Finns det någon mening? Hur hanterar man resan om det inte finns något mål? Fillory är Quentins mål, men när han hittar dit blir det inte riktigt som han hade tänkt sig.
Jag läser gärna fler böcker av Lev Grossmann och vem vet, kanske kommer det en fortsättning på “The Magicians”?
Den här boken fick mig att skratta högt många gånger. Det påstår min sambo, och jag tror honom för boken var väldigt rolig. Huvudpersonen heter Allan Karlsson och ska till och bli firad på sin 100:e födelsedag. På äldreboendet där han förvaras planeras en högtidsstund med både kommunalråd och journalister på plats. Det tycker Allan är mindre kul, så han beslutar sig för att helt enkelt kliva ut genom fönstret och försvinna.
Vi får följa Allans flykt och möten med nya vänner samtidigt som han jagas av polisen misstänkt för ett par olika brott. Parallellt följer vi Allans liv från barndomen ut i vida världen fram till hundraårsdagen. Vi rör oss över hela nittonhundratalet och Allan lyckas närvara i de flesta storpolitiska händelser på ett eller annat sätt. Allan gillar att spränga saker och har nytta av det som yrke, men krig och religion tar han helst avstånd ifrån även om han utsätts för makthavare och politiker. Allan vill gärna lösa problem med en sup eller två. Då går det ju inte att bråka, när man får en sup.
Just den här delen att Allan inte gillar politik eller religion tycker jag är så skön. Det är så befriande på något sätt att kunna sätta sig över alla mänskligt skapade skillnader oss emellan. Vi är ju alla rätt så lika innerst inne. Varför lägga tid på att bråka om saken?
Huvudpersonen råkar ofta hamna i svåra situationer men äger den goda förmågan att improvisera, anpassa sig och fatta snabba beslut medan kulorna ryker över huvudet. Allan blir mer och mer en överlevnadhjälte ju mer man läser om honom och i slutet är det självklart att han som har haft ett så färgrikt liv inte ska sluta sina dagar på ett äldreboende. Förmågan att anpassa sig efter resans gång är kanske det som utvecklar oss mest av allt?
Boken gjorde mig mycket glad. Resan genom hundra år lärde mig rent av lite mer historia?
Det jag skrattade mest åt var: den sköna, elefanten Sonja, Herbert Einstein, Stalin och Ranelid. Kan förresten en elefant simma 2 1/2 km?
…är svårt. Jag trodde det skulle vara enkelt att läsa en på förmiddagen och en annan på kvällen men jag känner en konflikt inom mig. Båda böckerna är så bra så jag känner mig som en skurk att jag inte ger var och en min fulla uppmärksamhet.
När jag lyfter upp den ena blir jag frustrerad över att inte läsa den andra och vice versa. Snacka om i-landsproblem :-).
Böckerna jag läser är The Magician av Lev Grossmann och Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami.
Kanske kan man träna upp den här funktionen att läsa två eller flera böcker samtidigt? Jag hoppas.
Svenhammeds föräldrar måste ha varit rubbade när de gav honom hans namn. Det tycker i alla fall Svenhammed, som förväntades bli pappa Muhammeds inträdesbiljett till Sverige och svenskarna. Han fick ena halvan av namnet från pappan och andra halvan från pappans favoritsekreterare på socialkontoret, Sven.
Men med fötterna i två kulturer känner sig Svenhammed bara utanför. Därför börjar han skriva dagbok. Eller journal, som han säger. Dagböcker skriver bara töntar. Här beskriver han sin vardag med sin galna pappa, sin galna släkt och längtan efter Emilia, den svenska, vackra, ouppnåeliga som bor bland de “fina” människorna på andra sidan motorvägen, där gatorna är rena och husen mycket pampigare.
Den här boken verkar jätterolig! Själv hörde jag författaren Zulmir Becevic berätta om sin bok i våras. Den är för dig som vill veta hur det är att vara Svenhammed. Det vill iallafall jag. När han berättade kom jag att tänka på filmen Svart Katt/Vit Katt av Emir Kusturica som jag måste se minst en gång till.
Kindle versus boken del 9. Det här är en film som beskriver eboksläsarens nackdelar. Skratta och njut för det är ju lite svårt att signera en ebok. Var ska man skriva?
….iväg? Denna veckan gick verkligen fort. Jag sitter ner nu, det är fredagkväll och undrar var tog den vägen? Trött och sliten är jag men håller mig vaken framför datorskärmen.
“Fågeln som vrider upp världen” är verkligen en underligt annorlunda bok. Nu har jag kommit halvvägs i den 741 sidor tjocka boken. Funderar på att ta en liten paus, inte för att den är tråkig eller så utan mest för att den är så lång. Jag vill ha lite variation och här känns det verkligen som jag kommer att stanna kvar en stund till. Tur att man kan läsa flera böcker samtidigt. Det finns ju inget tvång på hur man läser..
Jag tror att jag ska smyga mellan med en deckare eller en mustig kärlekshistoria. Vi får se vad det blir..
Det är inte bara kistbegravningar och en bekant TV-serie som utspelar sig six feet under, Håkan Nessers nya New York-roman gör det också, i ett mörker som befolkas av stulna diktrader, synska, manipulativa författare, komplicerade, innebördsdigra lögner, giftiga bokstäver, skingrade älskande och trofasta, hoppingivande hundar och privatdetektiver.
Maskarna på Carmine Street är en kärleksroman med förhinder om priset för blind förälskelse. Den utspelar sig i ett New York där Edgar Allan Poes Korp ännu förmedlar kryptiska meddelanden från de döda, dystert mässande sitt “Aldrig mer, aldrig mer”, med tydliga ekon från debut- och kärleksromanen Koreografen. Likväl representerar Maskarna på Carmine Street en ny fas i författarskapet, en ny värld.
Om romanen Skuggorna och regnet, som på sitt sätt fullbordar 60-talsskildringen i Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly Circus ligger inte iKumla, skrev Marie Peterson när den var ny i Dagens Nyheter: “Efter den här boken kan vad som helst hända ? Nesser skriver så det blänker”. Såtillvida blänker verkligen den nya, fristående romanen av Håkan Nesser. Maskarna på Carmine Street, som vidareutvecklar New York-temat från Skuggorna och regnet, lyser som bara nymånen och ett författarskap i tillväxt kan.
Hej!
Du befinner dig på Boklogg, Billingska Bokhandelns egen bokblogg.
Här kan du läsa boktips och få senaste nytt från Billingska.
Vill du komma in och besöka oss i Höör är du hjärtligt välkommen!
Maila oss kan du göra på info@billingska.se
av Lev Grossmann
av Jonas Jonasson.
